Samma dag Stickans mamma gick bort tittade han in till mig på Strengnäs Tidning. Han var ledsen, mamman hade betytt mycket för honom.  Han besökte henne ofta när hon vårdades i Mariefred. Pappan gick bort tidigare. Vad kunde jag göra för Stickan?

Det var då vi kom på att natt-SM i orientering avgjordes någonstans i Närke. Dit ville han, det förstod jag. Efter kort samtal med den ansvarige på ST-redaktionen sa jag till Stickan. -Ta tidningsbilen och åk själv. Ring mig när du har tider och placeringar för sörmlänningarna.

Naturligtvis ställde Stickan upp. Under bilresan kunde han tänka på mamman. Och på tävlingsområdet fick han träffa nattorienterare som han kände. Sedan var det bara att kolla resultaten.  Nästa dag fanns de i tidningen.

                                            

När Idrottsalliansen ordnade bl a kommunmästerskap i terräng var Stickan en stor tillgång.  Mest lockade Drive In-terrängen, nu tyvärr nerlagd.

Vår och höst genomfördes ett antal lopp runt om i kommunen. Först snitslades banorna och sedan stod han vid målet. Ingen kunde missa den reslige målfunktionären.

När det var bra väder och spåren lättsprungna – som t ex vid Malmbystugan – kunde det vara flera hundra deltagarna. 

Alltid hann Stickan med någon kommentar medan han plockade in startkorten.  Efteråt måste han räkna tider.  Det brukade ta flera timmar.

Sedan gick utvecklingen på ”klockområdet” snabbt. I dag räknar man inte löptider med papper och penna. Det gör datorn.

                                          

Stickan var inte den som bytte kläder inför varje veckoslut. I varje fall inte som pensionär.  Och han var knappast den flitigaste i tvättstugan på Tingstuhöjden där han bodde större delen av sitt liv.  Alltid ensam, förstås.

Födelsehemmet var Länna.  Även när föräldrahuset stod tomt – som det gjorde i många år - så återvände han ofta dit.  Mest för att minnas.  

Efter många år såldes tomten med byggnader. Stickans egen stuga, som låg en bit nedanför, skulle han få använda så länge han levde. 

Markaffären innebar att det kom in mycket pengar på Stickans bankkonto. 

”Nu kan du köpa dig en bättre bil och resa ut i världen”, sa jag.

Nej, det var inget för Stickan, han skulle fortsätta sitt enkla liv tillsammans med vännerna i Strängnäs.

 

Tack Stickan för alla år vi varit tillsammans  

Sven-Erik Ejeborg