Du får vila när du kommer upp…

..sa vår far till oss barn när vi tränade löpning och det var jobbigt uppför.

Den frasen använde han ofta när vi sprang på elljusspåret ute vid Malmbystugan i slutet av 70-talet. Genom åren blev det många varv på spåren i Malmby, många uppförsbackar och oftast gick de orden genom mitt huvud. Än idag när jag springer uppför eller har det kämpigt tänker jag på det – du får vill när du kommer upp.

Idag på morgon den 25:e Augusti, på dagen fem år sedan vår Mor gick bort somnade pappa in efter en tids sjukdom. Jag tror aldrig han hämtade sig efter mammas bortgång och saknade deras tid tillsamman väldigt mycket. Efter att ha fått det sorgliga men inte oväntade beskedet var jag tvungen att ta en promenad, reflektera och sortera min sorg och mina tankar.

Pappa levde ett liv som var fullt av ideella verksamheter och ideellt arbete. När jag gick i skogarna kring mitt hem tänkte jag mycket på pappas engagemang i Strängnäs Malmby OL, eller som föreningen hette när pappa började sin bana som Orienterare, skidåkare och ledare - Malmby IF. SMOL blev tidigt min förening, jag växte upp med orientering och livet kretsade kring orientering hela tiden. Och där fanns hela tiden alla dessa fantastiska ledare och engagerade människor som såg till att allt fungerade i stort och smått. Det var allt möjligt, lägga banor för en träning, laga mat på ett läger, sälja lotter, plantera skog och ordna resor. Ett otroligt arbete som läggs ned av alla dessa fantastiska människor.

Pappa var en av dem och kom att spendera massor av timmar och stunder som både aktiv och ledare i SMOL. Jag kan inte säga hur många olika uppdrag han hade, hur många tävlingar och träningar han var med och arrangerade eller deltog i. Det kom att bli en hel del. Det första årtalet som kommer till minnet är 1969 då han tilldelades Hellkvists vandringspris i Malmby IF och det sista årtalet är 2019 när han avtackades av styrelsen för sitt sista år i styrelsen. Det är över 50 år.

När man läser igenom listan med namn på ledare och personer i SMOL slogs jag av att i all sorg jag känner också en glädje över alla dessa personer som har tillbringat så mycket tid med ideellt arbete och att ge alla barn och medlemmar glädjen det innebär att idrotta och orientera, springa, ta sig fram på skidor. Den tid som alla dessa fantastiska ledare ger från sitt liv och sin familj till oss andra människor är ovärderlig. Jag hade inte varit den person jag är idag om det inte hade varit för SMOL och Malmby IF’s alla ideella ledare. När jag tänkte på det insåg jag att pappa hade förmånen att få vara en av dessa ledare, han fick ge så mycket av sitt liv till oss andra vilket gör mig väldigt glad.

Så även om idag är en väldigt tung dag, känner jag också en enorm stolthet för alla dessa engagerade ledare som arbetar helt ideellt. Min far och vi barn hyllar er och sänder er alla en kram och ett leende för att ni ska orka lite till. Tack!

Som jag skrev tidigare var pappa sjuk på slutet och kunde inte röra sig som han var van vid, minnet sviktade också vilket gjorde det svårt och tungt. Det känns nu väldigt tungt att inse att jag inte kan berätta om att jag har hittat tillbaka till den fantastiska sporten orientering och löpningen, ingen mer som säger till mig när det är tungt att springa uppför och när man bara vill stanna – ”Du får vila när du kommer upp”

Nu lilla pappa, får du vila tillsammans med mamma. Nu har du kommit upp.

Tack pappa,

Dina barn Michael, Thomas och Lotta